Det har gått bra nu. Mått ok, känns mig nästan glad i flera dagar. Vart sol och jag har vart på café och gått promenader med väninnor och deras barn. Känns bra... Blev ju en tur på legevakta i söndags natt, dropp i armen å blodtryck på 80/40... Resultatet av ett 50-tal blandade tabletter i kroppen... Gjorde allt för att inte känna tvånget som skrek att jag skulle skära sönder mig... Vill ut ur min kropp å riva av mig skinnet... 

Men så har veckan sen dess vart helt okey, som sagt så har jag nästan vart glad :-) 

Men så hände nåt igår kväll... Blev så sliten av att socialisera mig med nya människor, skulle hem från stan mitt i natten... Blev riktigt rädd under promenaden hem. Kastade upp några gånger när jag kom hem så ångesten la sig och jag fick till slut sova... Oroligt och med jobbiga drömmar, men det va sömn.

Så kändes det bra idag, skulle möta väninnorna å gå på konstutställning i Stavern. 

Så plötsligt händer det... 

Hittar mig själv på badrumsgolvet igen... Blodet rinner... 

Så kaster jag opp igen... 

Klickar till av att en god väninna skickar sms att vi ska ut å dem snart hämtar mig!

Vad har jag gjort?! Jag trodde jag hade kontroll! 

Men det ska sägas... Hade det inte vart för tre tjejer så hade jag mått ännu sämre..

Dem ger mig styrka, styrka att slåss å va mig själv. 

Och att veta att det är okey. Å jag kan andas å bara va i deras sällskap.

En ny stark vänskap, vi tjejer med ptsd. 

I allt det mörka finns det iaf hopp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  idag har varit tufft å tungt... Började dagen bra, trots lite sömn... Plockade å skruvade ner hyllorna i vardagsrummet och såg nåt i verktygslådan som fick mig att stanna till. Sen vet jag inte riktigt vad som hände... Men plötsligt satt jag med...

  Tungt idag och ikväll, klarade inte att hålla på maten, slåss mot smärtan i kroppen och mot tankarna som bara vill bort! Bara vill att allt som gör så ont ska sluta, försvinna!  Jag andas, och andas... Kommer det någonsin att sluta göra ont?! ...

Är hemma på permission, å än sålänge har dem jag bor med visat hänsyn till mig. Jag har fått besked om att lägenheten jag vill ha är min. Så flyttar på tisdag och idag har bestått av massa massa packning. Hållt mig sysselsatt, borde känna mig duktig,...

Har aldrig förstått detta med blogg... Men så träffade jag en av de patienter som ligger på samma avdelning som mig. Och hon visade mig sin blogg... "Oj jösses" tänkte jag för mig själv, "är det mig hon skrivit om? Kan hon läsa mina tankar å känns mi...