Är hemma på permission, å än sålänge har dem jag bor med visat hänsyn till mig. Jag har fått besked om att lägenheten jag vill ha är min. Så flyttar på tisdag och idag har bestått av massa massa packning. Hållt mig sysselsatt, borde känna mig duktig, för det är jag ju men ändå så har jag en känsla av mörker å kyla i mig. Är dunderförkyld såklart, för det räcker ju inte å va psykiskt och fysiskt sjuk för övrigt. Ringde avdelningen idag, funderade på att avbryta permissionen men fick känslan av att vara oönskad och ivägen... 

Borde känna mig glad, lägenheten jag vill ha är min! Jag ska flytta, starta ett nytt liv! Har börjat på lite mer ordning på ekonomin! Jag har fått mer kontroll över bulimin...! Eller har jag? Lurar jag mig själv? Hur ska det här gå? 

Tänk om jag blir helt ensam nu som jag flyttar till ny stad och vill bryta från mitt tidigare liv. Tänk om ingen vill umgås med mig! Tänk om ingen kille vill ha mig.... För vem vill ha nån som mig? En tjej som har minst fyra psykiska diagnoser och minst åtta fysiska diagnoser och äter 18piller om dagen om jag inte behöver nåt extra förståss, för då har jag 28 piller per dag.

Tänk positivt! Det ordnar sig! Imorgon är en ny dag! Ny dag nya möjligheter! 

Det är meningar skriva och uttalade av människor som aldrig vart nere i mörkret, så långt ner att man har svårt att ens skymta ljuset. Människor som inte vet vad dem pratar om, samma människor som säger "Äh, ryck upp dig. Det är bara att gå vidare"

Ja, jag har mycket att leva för. Jag har mycket att glädja mig till, och ja jag är stark, stark som ordnar upp i mig själv och mitt liv, stark som orkar leva, trots allting jag varit med om...

Men vad om jag inte orkar va stark längre? Vad om jag inte orkar leva längre, pga av allt jag varit med om? 

Vad om jag saknar tro på framtiden? Vad om jag bara vill få bryts ihop å gråta, skrika å vilja döööö?! Men det kan jag inte, för jag är såååå rädd att förlora kontrollen! Kontrollen över vad?! Det vet jag inte... För kontroll har jag ju inte! Jag vet ju inte vad jag gör en gång, varför jag skriver här... Men det känns lite bättre efteråt. 

Ibland är dem där positiva tankarna långt borta, för ibland kommer jag inte får ihåg dem... 

Kämpa på, vi tror på dig... Är ord sagda av vänner som försöker, men ändå inte förstår... 

Positiva tankar... Positiva tankar... Tacos! Vi kör på tacos ikväll  :-)

En timme i taget!