Har aldrig förstått detta med blogg... Men så träffade jag en av de patienter som ligger på samma avdelning som mig. Och hon visade mig sin blogg... "Oj jösses" tänkte jag för mig själv, "är det mig hon skrivit om? Kan hon läsa mina tankar å känns mina känslor?"

Det hjälper henne att skriva ner vad hon tänker, känner och insikten i att vi delar så mycket gjorde mig billig att pröva detta med bloggning. 

Det är många gånger ensamt, å man känner sig galen å fel i en värld man inte passar in i. 

Men har börjat förstå att jag inte är ensam, vi är fler som känner oss ensamma och felaktiga. Men om det nu är så många som delar samma upplevelse av att vara fel i världen... Är det då oss det är fel på eller världen vi lever i?! Kanske vi är rätt och världen är fel?!  

Oavsett så är det en trygghet (och lite skrämmande) att veta att "jag är inte ensam!"